Slutet? - del 1

Det var sondagen den 13 juni, 40 grader varmt och inte ett moln pa himlen. Dagens forsta mil bestod nastan enbart av utforsbackar men pa en sa dalig grusvag att medelhastigeheten var 12 km/h och handerna krampade av allt bromsarbete. Sen minns jag inte sa mycket mer av vagen. Jag vet att jag pa en marknad kopte ett halvt kilo korsbar som jag senare at upp sittandes i en busskur som skydd mot solen. Jag korde om hastekipage och oxkarror, sprutade vatten pa en ilsken hund, som trots varmen orkade jaga efter mig, och jag sag barn bada i en nastan uttorkad flodfara. Nagon gang under dagen blev det plotsligt trakigt, oandligt trakigt, att cykla. Jag svor for mig sjalv at tutande bilar, blev irriterad pa folk som halsade, och pa folk som inte halsade, och kande att jag helst av allt ville vara hemma. Man kan helt enkelt saga att jag hade en dalig dag. Ett bad i Grunnevattnet eller Boviken, jag kunde inte riktigt bestamma mig, kandes som himmelriket.

Att jag blev vackt 05:00 av bjallrorna fran en hjord betande kor och hastar som omringade taltet tror jag inte hade nagon inverkan pa mitt sinnestillstand. Det hade nog daremot varmen och avslutningen av foregaende dags cykling som bestod av nara 10 km puttande av cykeln uppfor en brant usel grusvag som alla jag fragade starkt avradde mig fran att valja. Att sedan bara ata ett apple och nagra mackor till kvallsmat, och likadant till frukost, var nog ett daligt beslut.

I Buzau pa eftermiddagen nar cykeldatorn passerat 4000 km forsokte jag komma i form med hjalp av en rejal McDonalds-meny och tva milkshakes. Det funkade inte sa istallet tog jag in pa ett hotell, duschade, drack vatten och resorb och agnade en stund at att fran balkongen bevittna det storsta hundslagsmalet jag nagonsin sett. 10-15 gathundar av olika storlek och farg, en del trebenta, gjorde upp om nagonting som formodligen inte ens de sjalva hade en aning om.

Mer an sahar orkar val ingen manniska lasa, eller skriva, i ett strack. Sa nasta del far ni vanta pa tills imorgon.