Rumänien

Idag har jag kommit till Satu Mare. Under dagen har jag försökt jobba bort bonnbrännan men mest kommit fram till att det är svårt att smörja in sig själv på ryggen. Inget av det syns dock särskilt bra på bilden. Jag har även vrängt ett par kalsonger ut och in och imorgon ska jag tvätta och sedan cykla mot sydost för att småningom se mig omkring i greve Draculas hemtrakter. Donaudeltat och Svarta havet når jag om drygt 2 veckor. Efter det har jag tänkt följa Donau uppströms och någonstans vika av mot Kroatien för att vara där i början av juli.

Att fråga om vägen

Det är skönt att cykla. Det är skönt att stanna till och sitta i solen en stund och ta en glass, en öl, eller något att äta när jag känner för det. Det är skönt att inte ha bråttom.

Lite regn får jag tåla. För det är skönt att låta regnvatten från solvarm asfalt spruta över fötterna. Och när det regnat i tre timmar och asfalten inte alls är särskilt solvarm längre är det skönt att veta att en camping och varm dusch väntar.

Om jag vill prata med någon kan jag stanna och fråga om vägen, även om jag egentligen vet precis var jag är och vart jag är på väg. Oftast blir det korta samtal med fingrar på kartan, gester och pekande längs vägen. Ibland pratar vi samma språk. Ibland har de en son som jobbar i Sverige som de ringer upp med mobilen och ger mig luren. Ibland drar de med mig en bit på stan till en dotter som kan översätta. Sen tar de med mig hem, ringer frun som kommer hem från bagerijobbet med bakelser i massor. Sen får jag soppa att äta, kartor att ta med och mina väskor fylls med konserver, bröd och mera bakelser. Det är då när vi skiljs åt, jag och Dusan, som det känns ensamt igen. Men bara för en dag. Kanske två. Men det finns alltid fler att fråga. Och så finns ni där hemma. Det känns skönt att ni finns och när jag kommer hem ska jag fortsätta fråga om vägen.

Fortfarande pa vag

Blir inget langt inlagg, vill bara beratta att jag fortfarande lever aven om de senaste dagarna bestatt av oerhort daliga vagar och en del felkorningar. Mer om det en annan gang, jag blir oerhort stressad sa fort jag kommer in pa ett internetcafe numera. Kanske har jag anpassat mig for mycket efter att vara utomhus 12-14 timmar om dagen och sedan vara ensam i ett talt.

Befinner mig i Wlodlaw nu och ska bara handla lite och sen fortsatta soderut nagra km till en camping. Fick tidigare idag en pratstund med tva tyska herrar i 50-arsaldern som cyklade norrut. Mycket trevliga och de gav mig en del tips och varningar om Rumanien. Ha det gott!

Into the wild

 Igar fick jag en skymt av ett par flyende Visenter mellan tradstammarna nar jag pa egen hand utforskade skogarana utanfor det riktiga reservatet. Lyckades aven smyga mig pa en flock vildsvin sa det var en riktigt spannande dag. Tidigt i morse foljde jag med ett par tyskar fran campingen och vi fick se ytterligare fem Visenter i ca 30 sekunder innan tva hundar kom och skramde bort bade oss och djuren.

Mer an sa hinner jag inte skriva, cyklar nu soderut i 2-3 timmar och inatt blir ater till att talta i skogen nanstans. Skulle egentligen gett mig av redan i formiddags men dagen spenderades istallet med tva belgare och en polsk kille som kom till campingen med husbil igar kvall. Sa nu har jag i alla fall en plats att sova pa om jag skulle ha vagarna forbi Bryssel. Ha det gott!

Rapport fran Polen

Tiden gar fort kanns det som, igar var det fyra veckor sedan jag trampade ivag hemifran och nu befinner jag mig i norra Polen. For tillfallet i Suwalki dit jag kom igar efter att ha lart mig en laxa: Ligg inte kvar i taltet pa morgonen utan att titta ut och se pa himlen. Jag vaknade onodigt tidigt tyckte jag och bestamde mig for att ligga kvar en halvtimme till. Efter 20 min borjade det regna och jag vantade ut regnet i 2 timmar innan jag bestamde mig for att ga upp och packa ihop ett blott talt. Det hade varit mycket lattare att gora allt utan regnet.

Idag har jag cyklat runt i ett naturreservat norr om Suwalki dar jag hade hoppats pa rolig klattring. Laste om omradet innan och tolkade det som att det skulle finnas tiotusentals stenar och block dar de storsta var 8 meter hoga. Tog klatterskorna i handen  och gick ivag men efter en vandring pa 4 km visade det sig att man inte fick ga ner i ravinen dar stenarna fanns. Man kunde faktiskt inte ens se stenarna pga alla trad. Omradet i ovrigt var fint och vadret har varit fantastiskt. Nu ska jag ta mig soderut nan mil eller tva och campa for natten.

Narmsta dagarna ska jag agna at att ta mig soderut till naturreservatet Bialowiza. Efter det vet jag inte riktigt. Sjalva cyklingen gar valdigt bra men nar man lagar middag och om kvallarna kanns det att det hade varit fint att kunna dela upplevelserna med nan, och ha ngn man kanner att dela den dar olen med som saljs overallt. Hittar jag ingen att cykla med snart sa kan det mycket val bli sa att jag vander hemat tidigare an beraknat. Men som sagt, vi far se. Ha det bra darhemma!