Slutet? - del 2

Fortsattningen osterut fran Buzau var platt och omgivningen bestod av till synes andlosa falt av vete, majs och solrosor som tyvarr inte blommade annu. Med en latt vind i ryggen rullade det pa ganska bra och sjon som jag sett pa kartan och tankt vila vid ett par timmar mitt pa dagen kom jag allt narmare. Val framme efter att ha gjort ett stopp i en affar for att proviantera visade det sig att sjon inte var sarskilt badvanlig. Den var omringad av jordbruksmark och betande kor och sag inte alls valmaende ut. Jag cyklade vidare och fick noja mig med en kortare middagsrast utan ett svalkande bad. Pa eftermiddagen anlande jag Braila dar jag slog upp taltet pa en camping nagra km utanfor staden.

Foljande dag, alltsa den 15:e juni, hade jag som mal att na Mahmudia som ar belaget vid en av Donaudeltats flodarmar. Eftersom jag nu skulle befinna mig ganska nara Donau hela dagen forestallde jag mig ytterligare en dag med latt och platt cykling. Sa blev inte fallet. Efter att ha letat mig fram till farjan och korsat Donau blev det ganska snart tungcyklat. Vagen gick over otaliga kullar; langa, korta, branta, sega stigningar, som jag och mina ben inte alls uppskattade. Stekande sol, nara 40 grader och dessutom nionde dagen pa rad i sadeln gjorde att det blev de 135 jobbigaste kilometerna jag nagonsin cyklat. 7 timmar pa cykeln blev det och jag hade latt kunnat betala betydligt mer an de 25 kr campingen kostade for att fa mig en svalkande dusch pa kvallen. Under kvallen anlande ocksa tre liftande tjejer fran Frankrike till campingen. Vi at middag och drack nagra ol pa en restaurang samtidigt som vi sjalva var kvallsmat at hundratals (miljoner) hungriga mygg.

Dagen efter lag jag mest och vilade och pa kvallen akte jag pa en battur i Donaudeltat med campingagaren. Den blev dock kortare an planerat pga motorhaveri och vi fick bli bogserade tillbaks. Jag hade en gang tankt att jag skulle spendera mer tid i Donaudeltat och ta mig ut till de ostligaste delarna och paddla och fricampa. Problemet var dock att jag nu kande lite for mycket hemlangtan och jag cyklade istallet soderut for att semestra lite och fundera pa om jag skulle aka till Kroatien som planerat eller ta mig direkt hem till Sverige. I Mamaia tog jag mig mitt forsta dopp i Svarta havet och bodde en natt pa en ganska trakig familjecamping. Sedan cyklade jag soderut och taltade en natt pa den forna hippiestranden i Vama Veche som ligger nagra km fran gransen till Bulgarien. Morgonen efter vaknade jag bakfull och elandig men hade i alla fall blivit lovad skjuts till Bukarest av ett gang dodsmetalldyrkande Rumaner. De har jag hangt med sen dess och har nu fatt nya krafter. Dessutom har jag insett att det inte ar sa lang tid kvar till 1 juli och P&L:s ankomst till Kroatien.

Jag har nu kopt en oppen tagbiljett till Zagreb vilket innebar att jag kan aka nar jag vill och ga av pa valfri station langs vagen for att ateruppta resan senare. Imorgon (idag) vantar en forsta etapp med Timisoara som mal dar jag numera har en utlovad fika att kvittera ut. Sen kanske jag aven tar ett par dagar i Belgrad.

Slutet? - del 1

Det var sondagen den 13 juni, 40 grader varmt och inte ett moln pa himlen. Dagens forsta mil bestod nastan enbart av utforsbackar men pa en sa dalig grusvag att medelhastigeheten var 12 km/h och handerna krampade av allt bromsarbete. Sen minns jag inte sa mycket mer av vagen. Jag vet att jag pa en marknad kopte ett halvt kilo korsbar som jag senare at upp sittandes i en busskur som skydd mot solen. Jag korde om hastekipage och oxkarror, sprutade vatten pa en ilsken hund, som trots varmen orkade jaga efter mig, och jag sag barn bada i en nastan uttorkad flodfara. Nagon gang under dagen blev det plotsligt trakigt, oandligt trakigt, att cykla. Jag svor for mig sjalv at tutande bilar, blev irriterad pa folk som halsade, och pa folk som inte halsade, och kande att jag helst av allt ville vara hemma. Man kan helt enkelt saga att jag hade en dalig dag. Ett bad i Grunnevattnet eller Boviken, jag kunde inte riktigt bestamma mig, kandes som himmelriket.

Att jag blev vackt 05:00 av bjallrorna fran en hjord betande kor och hastar som omringade taltet tror jag inte hade nagon inverkan pa mitt sinnestillstand. Det hade nog daremot varmen och avslutningen av foregaende dags cykling som bestod av nara 10 km puttande av cykeln uppfor en brant usel grusvag som alla jag fragade starkt avradde mig fran att valja. Att sedan bara ata ett apple och nagra mackor till kvallsmat, och likadant till frukost, var nog ett daligt beslut.

I Buzau pa eftermiddagen nar cykeldatorn passerat 4000 km forsokte jag komma i form med hjalp av en rejal McDonalds-meny och tva milkshakes. Det funkade inte sa istallet tog jag in pa ett hotell, duschade, drack vatten och resorb och agnade en stund at att fran balkongen bevittna det storsta hundslagsmalet jag nagonsin sett. 10-15 gathundar av olika storlek och farg, en del trebenta, gjorde upp om nagonting som formodligen inte ens de sjalva hade en aning om.

Mer an sahar orkar val ingen manniska lasa, eller skriva, i ett strack. Sa nasta del far ni vanta pa tills imorgon.

Tillbaks i sadeln

Efter Satu Mare tog jag sikte pa Cluj och fick en forsmak av vad det kan innebara att cykla i riktiga berg. Har inte korsat karpaterna an men det har anda varit nagra jobbiga serpentinvagar och fantastiska vyer. Resan till Cluj tog tva dagar och min forsta och hittills enda taltnatt i Rumanien spenderades pa en aker bakom en restaurang utanfor ett samhalle som jag inte minns namnet pa.

Nagonstans langs vagen fick jag problem med vad jag trodde var en helt vanlig finne i ryggslutet som jag inte lyckades klamma. Den vaxte sig storre, gjorde mer och mer ont och fick sallskap av annu en pa skinkan och aven en pa vanster vrist. Jag tog tillfallet i akt och fick en chans att se lite av den rumanska sjukvarden. Nar jag val hittade ratt byggnad pa sjukhusomradet gick det snabbt och smidigt. Ingen som helst ko och besoket var gratis. Det visade sig att det var inflammerade harsackar som blivit infekterade och jag fick antibiotika i en vecka. Eftersom det gjorde ganska ont och jag skulle halla bolderna rena och stryka pa salva 3 ggr om dagen bestamde jag mig for att lata cykeln sta parkerad tills allt var bra.

Efter fyra dagar pa hostel i Cluj med diverse folk; en dansk liftare som var pa vag till Sydafrika och fotbolls-VM, en tysk cyklist som inte varit hemma pa tva ar och en hel dros med andra liftare och backpackers, reste jag vidare med tag till Sighisoara. En fantastiskt fin stad dar varenda hus uppe pa toppen ar varldsarvsmarkt. Det ar ocksa staden dar Vlad Tepes, forlagan till Bram Stokers Dracula, foddes. Tyvarr var jag dar pa en mandag och da var bade museum och turistinfon stangd.

Efter Sighisoara blev det ytterligare en tagresa, denna gang till Brasov dar jag skulle hamta ut ett paket med bocker jag bestallt hemifran. Genom couchsurfing hade jag ordnat en adress till John som pluggar i Brasov. Problemet var bara att pa Johns ID stod det inte John utan en rumansk variant av samma namn. De stolta rumanska posttanterna vagrade att lamna ut brevet trots att jag tyckte mig kunna bevisa att det var mitt paket. Jag visste vad som fanns i och min hemadress stod som avsandare. Eftersom det var olagligt for dom att oppna paketet var det dock omojligt att kontrollera att jag visste vad det inneholl. Ett besok pa huvudkontoret dagen efter och ett samtal med en hog chef fick vi till slut ut paketet.

Sen dess har jag slutat aka tag och istallet liftat runt. Forst fran Brasov till Sibiu och igar tillbaks till cykeln i Cluj. Mer om dessa aventyr en annan gang.

Idag hade jag egentligen tankt att rulla ut ur Cluj men med anledning av varldsmiljodagen ar det en cykelmanifestation planerad ikvall som jag ska delta i. Checkar dock ut fran hostelet nu och inatt har jag fatt en sangplats hos nagon jag motte under gardagen liftning.