Från Bukarest färdades jag till Zagreb med tåg. På vägen gjorde jag halt i Timisoara och Belgrad. Första natten i Timisoara spenderades i tältet i ett parkområde i utkanten av stan. Det fanns en camping men eftersom jag inte tyckte mig behöva en dusch och de dessutom skulle ha ca 100 spänn för en natts campande valde jag bort det alternativet. Dagen därpå utforskade jag delar av staden från cykelsadeln och väntade på att jag skulle höra något om den utlovade fikan. Inget meddelande kom så på kvällen såg jag en fotbollsmatch på en uteservering, handlade och cyklade sedan till tågstationen. Där sov jag några timmar på golvet innan tåget avgick tidigt på midsommaraftons morgon. Fick hjälp att få ombord väskor och cykel av ett spanskt par, Bernard och Carmen, och placerade cykeln längst bak i tåget. När konduktören kom till kupén berättade jag att jag hade en cykel med mig men fick inte så mycket respons på det. Jag följde i alla fall efter för att visa och fick då höra att "This is a problem", hopfällbara cyklar är tillåtna men min tog för mycket plats. Som tur var så befann vi oss i ett av europas mest korrupta länder. På resan mellan Bukarest och Timisoara fick jag lära mig att man till och med kan åka tåg för halva priset genom att betala direkt till konduktörens ficka. "I'm sure we can fix this" sa jag och tog fram plånboken. En sedel av valören 10 Lei (25 Kr) bytte ägare och sen var det problemet ur världen. Trodde jag.
När gränsen till Serbien passerades byttes besättningen på tåget ut. Då kom cykelproblemet upp igen. Den nya konduktören undrade om jag hade betalt för cykeln och eftersom jag inte hade något kvitto fick jag betala igen. Denna gång fick jag ett kvitto men vet inte var pengarna verkligen hamnade. I Belgrad tog jag in på ett hostel och sov där två nätter. Såg mig runt i staden en del på egen hand och på lördagen blev det bluesfestival tillsammans med Bernard och Carmen.
På söndagen blev det tågresa till Zagreb. Hamnar i samma kupé som Sonja från Pula som har en lägenhet i Zagreb eftersom hon pluggar där. Hon hade nyligen läst en bok om två rumäner som cyklat genom mellanöstern och Afrika och hon hade nu planer på att göra en liknande resa. Eftersom jag inte visste var jag skulle bo i Zagreb erbjöd hon mig sovplats hemma hos henne. Där sov jag två nätter innan jag återigen gav mig av med cykeln som färdmedel. Nu med siktet inställt söderut och nationalparken Plitvice. Fortsättning följer...